!

Fyll i det här fältet.

Hämtar...

MENY

SÖK

Genusplan

 

Genus på Skorpan

En likvärdig utbildning

”Förskolan ska aktivt och medvetet främja alla barns lika rättigheter och möjligheter, oberoende av könstillhörighet. Förskolan har ett ansvar för att motverka könsmönster som begränsar barnens utveckling, val och lärande. Hur förskolan organiserar utbildningen, hur barnen blir bemötta samt vilka krav och förväntningar som ställs på barnen bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan ska därför organisera utbildningen så att barnen möts, leker och lär tillsammans, samt prövar och utvecklar sina förmågor och intressen, med samma möjligheter och på lika villkor, oberoende av könstillhörighet.” (Lpfö 18, s. 7)

2.1 Normer och värden.

”Förskolan ska aktivt och medvetet påverka och stimulera barnen att efterhand omfatta vårt samhälles gemensamma värderingar och låta dem komma till uttryck i praktisk vardaglig handling i olika sammanhang.” (Lpfö 18, s.12).

2.2 Omsorg, utveckling och lärande

”Utbildningen i förskolan ska bidra till att barnet utvecklar en förståelse för sig själv och sin omvärld. Utforskande, nyfikenhet och lust att leka och lära ska vara grunden för utbildningen. Den ska präglas av att omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet. Utbildningen i förskolan ska ta sin utgångspunkt i läroplanen samt barnens behov, erfarenheter och det de visar intresse för. Flödet av barnens tankar och idéer ska tas tillvara för att skapa mångfald i lärandet.” (Lpfö 18, s.13)

2.3 Barns delaktighet och inflytande

”Utbildningen i förskolan ska lägga grunden för att barnen ska förstå vad demokrati är. Barnens sociala utveckling förutsätter att de alltefter förmåga får ta ansvar för sina egna handlingar och för miljön i förskolan. Barn har rätt till delaktighet och inflytande. De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för ska ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av utbildningen.” (Lpfö, 18 s.16).

På Skorpan försöker vi uppnå dessa mål genom att:

      • På planeringsdagar har vi en fortlöpande diskussion om vår värdegrund och föreställningar om manligt och kvinnligt samt de traditionella förväntningar vi omedvetet lägger på pojkar respektive flickor. Vi påminner varandra om att viktigast för genusarbetet är pedagogens förhållningssätt.
      • Vi välkomnar barnet genom att nämna det vid namn och att det är roligt att se just dig. Vi försöker att komma ihåg att uppmärksamma barnet för dess egenskaper och inte utseende eller yttre attribut.
      • I samlingen ges alla oavsett kön och ålder samma utrymme genom att metodiskt låta barnen få vänta på sin tur, utan att prata rakt ut eller avbryta någon annan, varken kompis eller vuxen. Vi är måna om att alla barn ska få komma till tals och känna sig sedda och lyssnade till. Vi pedagoger undviker negativ uppmärksamhet och använder oss av ”stopphanden”. T.ex. när någon avbryter i ett samtal så fortsätter vi att hålla ögonkontakt med den vi pratar med och sätter upp handen som stopp mot den som avbröt. När vi pratat klart vänder vi oss mot den som försökte avbryta och säger ”Vad bra att du väntade på din tur, vad vill du?” (Henkel, Tomičić, 2009)

 

Den positiva kommentaren är viktig för att även den som blivit avvisad ska bli bekräftad. Alla tränas i aktivt lyssnande!

 

      • Vid påklädning går vi ut i mindre grupper för att ge alla barn tid. Alla barn stärks i att hjälpa andra, vänta på sin tur och uttrycka sig i ord vid påklädningssituationen. Det vill säga barnen får inte hjälp om de bara räcker fram sin hand och viftar för att få hjälp med sina vantar.
      • Vi ger uppdrag till alla oavsett kön.

Många barnböcker förstärker traditionella könsroller snarare än breddar dem. Det handlar om egenskaper, beteende, utseende och kläder. Barnen använder sagor och böcker för att gestalta sin lek samt sig själva och sin personlighet. Eftersom vi oftast lånar färdiga boklådor är det viktigt att vi kritiskt granskar böckerna, kanske byta kön på huvudpersonen. Vi behöver samtala om böckerna för att skapa nya tankar hos barnen.

En generell förväntan på flickor är att de ska leka stillsamt, i små grupper och ha ett stort ordförråd. Av pojkar förväntas lek i stora grupper, fysisk aktivitet, svårigheter att följa regler och ett enkelt språk. Dessa generella förväntningar påverkar hur vi ser på barn och hur de ser på sig själva. Målet är att alla barn ska få vara olika och lika beroende på hur de är som individer, inte på vad de har för kön. Därför behöver vi pedagoger öva på att bemöta barn likvärdigt oavsett kön. En bra regel är att försöka hjälpa barn att utveckla många olika kompetenser samt stötta alla barn i att testa nytt. (Salmson, Ivarsson, 2015)

 

      • Vi tänker på att erbjuda barnen okodade lekmiljöer där barnen erbjuds många olika möjligheter att vara kreativ oberoende av kön.

Vi blandar stereotypa pojk- och flickleksaker som t.ex. Barbie, actionfigurer och My Little Pony med lego, mekano och bilar.

 

Vi ska tillföra men inte ta ifrån!

 

Vi använder skogen som lärmiljö vilken är könsneutral, där leker och lär barnen med materialet som finns till hands.

 

      • Vi arbetar kontinuerligt med empati och känslor med alla barn.

Det ger trygga barn som är en förutsättning för jämställdhet.

 

      • Vi fokuserar på det positiva och förstärker det. Vi undviker att använda ordet inte.

Att ge positiv uppmärksamhet handlar om att bekräfta barnet som person och visa att Du är bra istället för att ge beröm för resultatet. T.ex. ”Å, vilken fin teckning”. Vi försöker istället uppmärksamma vägen till resultatet. Att säga till barnet som ritar ”vilka härliga färger du använder”.

Att stärka barnen i sitt självförtroende och självtillit ger dem förutsättningar att våga vara gränsöverskridande.

Vi stärker också barnen genom att uppmärksamma framsteg och det egna lärandet i portfolion.

      • Vi använder oss av 3-stegsmetoden för att sätta gränser. Denna innebär:
      1. Sätt ord på det som händer.
      2. Sätt ord på känslan.
      3. Tala om hur du vill att det ska vara.

Exempelvis

      1. Du tar mitt lego.
      2. Jag blir arg då.
      3. Jag vill att du ger tillbaka mitt lego!

(Henkel, Tomičić, 2009)

 

Varje barn på Skorpan har rätt att bli sedd och hörd för den hen är!

 

Referenser

 

Salmson, K. & Ivarsson, J. (2015). Normkreativitet i förskolan: om normkritik och vägar till likabehandling

 

Henkel, K. & Tomičić, M. (2009). Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2: om genusfällor och genuskrux i vardagen. Skärholmen: Jämställt.se/Olika Förlag AB.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Uppdaterad 2019-01-03 av Therese Holmberg